5 aug. 2017

Potatisland å Landiberg

För att säkra vår
överlevnad
under det bistra vinterhalvåret...
var det nu dax att
rensa potatislandet.
För utan potatis
kommer vi inte att överleva
den stundande vintern!
De var de ord pappa mantrade...
Hahaha.
När man ska göra något tråkigt,
måste man göra det med humor...
Å i detta fall,
även vara lite små förbannad.
Å jag tänkte
 att om jag gör det snabbt,
är det snart över!
Tack å lov
fläktade det lite,
så inga knott åt upp oss
medans vi stod böjda
ner mot jorden 
å slet i ogräs.
Tack å lov
var jorden så torr,
att ogräset lätt lämnade jorden
när vi stod där å slet.
Tack å lov
var raderna av potatisblast
inte lika många och långa,
som när jag var barn,
och morfar mindes
 de nödår när han var barn
och därför ville försäkra sig om
att hela släkten nu
skulle ha sitt potatis förråd
fyllt inför kommande vinter,
och därför plogat upp några extra fåror.
Phu.

Konstigt nog
minns jag nu ändå dessa dagar
med glädje och värme.
Vi kusiner
 tävlade om vem som kunde sätta flest potatis.
Då och då
påpekade morfar 
att vi lagt sättpotatisen för nära varandra.
Det var viktigt
 att de höll ett visst avstånd.
Och det var lika viktigt 
att groddarna låg rätt i fåran.
Några meter bakom 
kom nästa moment..
..att lägga igen fåran,
dvs. att med hackan för hand 
lägga jord över potatisen.
Inget man bara hastade fram med, 
nej,
det skulle göras rätt ;)
Å här
 var det inte tal om att leka jaga
och av misstag
trampa på potatisen
som nyss var nergrävd. 
ÄÄÄÄÄHHHH! 
hördes då över landet,
och morfar viftade med armen 
som en tydlig signal 
om att vi skulle lämna :)

Så var det de här
 med att rensa ogräs och jorda på..
Inte kul.
Men det skulle göras.
Det slutade oftast
 med att vi lekte tafatt 
mellan rader av potatis blast.
Vilket inte var uppskattat,
då det var lätt hänt
 att blasten blev nertrampad.
Så vi blev bort skickade 
från landet.
Seger för oss :)

Det roligaste var ändå
potatis upptagningen.
Det var bestämt en dag,
alla skulle närvara och delta.
Ofta var en större traktor
med bättre potatis upptagningsmaskin inlånad.
Det var nästan något heligt 
över dagen.
Uppe på gårdsplan
var stora presenningar utlagda.
Potatis säckarna redo.
Hinkar och hackor framlagda.
På med stövlar.

Å så drog det igång.
Å såklart tävling mellan oss kusiner.
Vem hittade största potatisen.
Vem hittade konstigaste potatisen?
Va, är du redan på din 3 hink potatis?
Vem skulle plocka första potatisen i raden?
Så där höll det på,
rader upp å rader ner.

Hink efter hink fylldes
medans traktorn
sakta plöjde i jorden.
Ofta gick morfar sist
och för hand med hackan
dubbelkollade så inga potatisar
blev kvarlämnade
i jorden.

Potatisen lades upp på presenningarna.
Försiktigt så de inte blev stötta
och då lätt kunde börja mögla under vintern.
Å de fick inte ligga på varandra.
Även viktigt att tydligt 
skilja mandelpotatisen
 från den "vanliga" potatisen.
När all potatis var upptagen
blev det mat.
Tvätta av all jord från händerna
gjorde vi i lagårn.
Alla samlades i köket.
Å där satt mormor.
Hon hade under dagen följt allt 
från köksfönstret.
Ibland var hon ut på gården,
kanske tog en kaffe
eller titta närmare på potatisen.
Och ofta berömde hon oss barn 
över hur bra vi jobbade.
Vi passade på
 att visa alla "speciella" potatisar.
-Titta, den här liknar ett hjärta,
-Kolla den här, vilken bjässe,
eller så berättade vi om nåt roligt som hänt i landet.
Å väldigt roligt kunde det bli
om någon skulle kasta bort
 en genomrutten gammal sättpotatis..
å denna potatis
 av misstag träffade ryggen 
på någon,
som precis lyfte upp huvudet
för att räta på en trött rygg...
HAHAHA
vi låg dubbelvikta i jorden
och tjöt av skratt.

Vilket surr det blev i det lilla köket.
Alla fyllde på med ny energi.
Åsså ut på gårdsbacken igen.
Nu hade potatisen torkat så pass
att det var dags att fylla upp potatis säckarna.
Dessa märktes sedan med namn
och bars in i ladugården.
Hinkar med potatis 
bars ner i golvluckan i köket.
Här var det nu städat sedan förra vintern
och potatis lådorna klara att fyllas upp igen.
Morfar hade hunnit sortera ut
de perfekta potatisarna
som skulle få bli 
sättpotatis
till nästa år.

Mmmm.
Så var det då...

Inte samma idag.
Nu plöjde ondJenny fram
så svetten sprutade.
Det här skulle gå undan.



Å när det väl var klart
så var det lite snopet.
Det ska liksom ta tid,
vara slitigt
och framför allt,
massor av folk
som kämpar med samma grej.
Det är ju sen länge inte så.
Mormor och morfar är borta sedan länge.
Potatisen köper man på Ica.
Och det var jag, mamma och pappa
som rensade några rader ogräs,
medans andra var på jobb.


Men minnena finns där.
Huset,
ladugården
och
potatis hackorna.
Allt finns kvar,
samma å lite annorlunda.

Kisse gjorde ett kort besök,
innan hon drog vidare.


Tog en promenad upp i skogen.
Att jag sprungit här som barn,
vilken lyx.

Blev en välförtjänt glass i Jockfall.



Samma men ändå annorlunda.
Nya fina stugor
har byggts sedan jag var här sist.

Hem
å byta om till kängor.
Jag å brudarna
tog en kvällstur till 
Landiberget.

Utsikt över Ängesån.


Tack för en härlig kväll.


Fika å knott,
massor att prata om..

Ser framemot fler äventyr :)
Nu kör vi!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar