1 juli 2016

Trampar på

Trampar på...

Redan ny månad!!!
När jag uppdaterar mig själv,
å bläddrar i almenackan..
så inser jag
att det bara gått några dagar
sedan förra inlägget.
Bara 11 dagar!
Hur är det möjligt?
Känns som 
MÅNADER
har passerat i våra liv.


Midsommar
gasade vi upp till Överkalix.
Bilutställning å crusing.
Blivit lite av en midsommar tradition
med alla dessa vackra bilar.




Å sedan vackra vackra 
Martingården!
DET om nåt,
ger en riktig midsommar känsla
för mig.








Vilken vacker midsommar kväll.
Styrde norrut.
Jockfall.

Tid att andas, tänka...
Tänka om, tänka nytt.



Ny dag, 
nya möjligheter.

Bara att njuta av 
blomsterängar
och det som man älskar med livet.



Fina goa Nilas
myser med tjejerna.



Å ursäkta språket...
men satan i gatan
vad det är 
gött 
att klippa gräs!!!!
Svetten sprutar,
arm musklerna växer
å blåsorna i händerna svider!
Gillart!

Midsommardagen 
bjöd på 
BÄSTA vädret!
Tackar vi för :)



Lika snabbt som vi anlände,
så drog vi söderut igen.
Skönt köra under natten 
å slippa trafik och värme.
Söndagen blev nu "tvättochpackauppdag"
istället för "åkabildag".
Men mest
 kunde vi bara slappa
i go vädret.

Tisdag
bar det av till Stockholm,
tur å retur.
Tåg, taxi...
En koll på Huddinge sjukhus.
Taxi, tåg...
Åsså hemma igen.


Tågtiden hölls...
Men till vilket pris?
Med rullstol
ska man tydligen 
KASTA
sig av tåget,
ut på perrongen,
handlöst,
frittfall!!!
R klev ut genom dörrarna,
medans jag och en annan resenär
väntade i korridoren
på att S körde ner rullstolshissen.
 går dörrarna igen!
Jag flyger fram till dörren 
och trycker på alla knappar som finns...
Ingenting händer.
Eller jo,
nånting händer..
Tåget rullar iväg,
och lämnar perrongen!
Det är
 DÅ
jag inte orkar vara vettig längre!
Jag rusar genom vagnarnas smala korridorer,
likt en bulldoser,
med en stor ryggsäck
 som hela tiden slår fast i alla stolar,
jag vevar med armarna
å skriker åt nån personal,
som borde finnas nånstans...
att STANNA DET FÖRBANNADE TÅGET!
När jag tillslut når fram till restaurang vagnen,
(där personalen nu uppehåller sig..)
hinner inte glasdörrarna öppnas
innan mina bankande nävar
 göra personalen uppmärksam på att något e galet!
Å vad som sen sades var väl mest svart...
De fick iallafall stopp på tåget illa kvickt!
Och efter vad som kändes som en evighet,
backade tåget tillbaks till perrongen igen.
Jag fick med mig en skräckslagen S ut 
och kunde möta upp en väldigt förvånad R
som blivit kvar på station.

Stundtals så trött nu...
Slarvar med sömn å mat.
Trampar på.
MEN, 
jag, vi,
tar oss framåt :)

Var på utflykt med vänner
till Västanåfallet.
Det ger verkligen energi,
det här med naturen!
Det vet jag ju sedan länge!

Tummen upp helt enkelt!

Med bruden på ryggen
så tog vi oss upp till toppen av vattenfallet,
90 meter!



Maffig utsikt över dalen nedanför.

Vi gjorde det!
Tillsammans klarar vi mycket.
Om än benen vibrerade 
lääänge efteråt ;)

Gjorde ett liiiitet ryck 
med ogräs å vattning.
Har helt missat,
men det ser braaaaa ut!
:)
Lite mer sol å värme,
så ska vi smaska gubbar ;)

Smultronen var då goa!




Tur
 att allt inte behöver vara svart eller vitt.
Tur
 att alla fritt kan välja att följa sin egen väg.
Tur
 att vi e vi,
och att vi gör det bästa av det mesta!
Hur framtiden ser ut
kan man ju aldrig veta...
Jag kan ju alltid försöka planera...
men det lär ju visa sig.. 
hur det blir..
när jag väl kommer dit ;)
.. till morgondagen alltså ;)
Så det är bara att fortsätta
trampa på!

Nu köööör jag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar