7 maj 2014

Gatans barn...

Har äntligen fått en stund vid datorn...
Går igenom alla bilder från resan,
drygt 700 bilder blev det.
Jag rensar å raderar.
Men det är en bild som påverkar mig så mycket.
Jag kan bara inte släppa den.
Titta på bilden,
vad säger den dig?
En bild som lätt försvinner i mängden av alla andra semesterbilder.
Därför får den nu ett eget inlägg.


Det är en bild som vi kanske bläddrar förbi,
ingen typisk semester bild,
bara sten, 
ett barn på långt håll,
ingen vacker utsikt med böljande hav å sol...

Varför gör då just denna bild så starkt intryck på mig?

Jo, under vår semester på Rhodos så åkte vi buss in till Rhodos stad.
Vi blir stående en kort stund i korsningen för att svänga in till stan.
Det är en väl trafikerad väg, 
och plötsligt får jag se ett barn springa fram mellan bilarna framför oss.
Det är en flicka på högst 5 år.
Hon är så smutsig och barfota.
Hon vinglar upp framför bussen 
och tar tag i mitträcket för att balansera på den lilla refugen mellan körbanorna.
Jag får panik å väntar mig att hennes föräldrar ska komma rusande till undsättning.
Men det är ingen som kommer,
ingen som reagerar.
Det finns ingen annan där.
Hon är helt ensam.
Flickan fortsätter springa bland väntande bilar för att tigga från de öppna bilrutorna....
Jag är chockad!

Bussen lägger i växeln och dammar iväg in till turistorten.
Lämmeltåg av glada turister ringlar iväg mot gamla stan.
Vi hamnar oxå där och fotar glatt den vackra miljön.

Men så i en sidogränd får jag se denna flicka....
Här finns inga tingeltangel affärer som ska få oss turister att handla skräp,
det är bara en vanlig gata.
Högre upp i backen kommer en stor grupp med utländska turister.
På väg mot smeten av affärer och gamla stenhus.
De följer sin guide och har snabbt passerat flickan,
utan att ens notera henne.
De har fokus på något helt annat.

Flickan sitter på trottoar kanten.
Hon har ett leksaks dragspel i knä.
Framför henne finns en vit plast burk.
Hon sitter ensam i gränden och tigger pengar.
Men hon har för länge sedan tappat orken att spela och sjunga...
Hennes mun är formad för sång, 
men det kommer inte ett ljud.
Även dragspelet är helt tyst.
Hon håller det i händerna men orkar inte spela mer.
Flickan gungar sakta lite från sida till sida....

Dessa tjejer har funnits i mina tankar sedan dess.
Är detta deras vardag?
Vad kunde jag ha gjort?
Det vrider i hjärtat över att de inte får vara barn,
trygga barn,
utan tvingas bli gatans barn...



1 kommentar: