18 mars 2014

Seger helg :)

I helgen var det äntligen dax för Härnösands 1:a snöskolopp!
Bilden hittade jag på nätet....
har ingen egen bild att visa, eftersom det inte blev som jag tänkt :)
Det brukar ju sällan bli som jag tänkt... :) :)
                        

Det var jobbet som erbjöd alla anställda att delta.
De betalade startavgift och hyra av snöskor.
Jag tyckte det verkade kul, å vill ju gärna testa nya grejer.
Såklart att jag anmälde mig :)
Valet var 5 km eller 10 km...
Å då tänkte jag att 10 km blir toppen.
Den enda oro som funnits var att snön skulle lysa med sin frånvaro. 
Men uppe på Vårdkasen hade det ändå stannat så pass mycket snö
att arrangörerna lyckats få ihop en slinga på knappt 5 km.
Så då skulle jag alltså ta slingan 2 varv...

Det blåste stormvindar, 
så jag valde att dra på en extra underställs byxa
och behöll fleecejackan.
I ryggsäcken hade jag packat ner kameran å lite fika.
TÄNKTE vandra lungt genom skogen å njuta av naturen.
TÄNKTE fota härliga bilder och ha det gott i solen som kom fram.
Å solen värmde i skogen där det var lä....

Så var det dax för gemensam uppvärmning.
Lite svårt med snöskor.
Snacka om ankfötter :)
Det blev till att vänja sig att gå lite bredare isär med fötterna för att inte snubbla.
Starten var nära så alla gick mot start snöret...
Å plötsligt var jag längst fram..
Skottet gick och hela främre gänget börjar SPRINGA!!!!
Å jag me!!!
Med svingande stavar, skumpande ryggsäck och bredbent stapplande,
så följer jag strömmen, bort från start området....
och in i skogen.

Såklart blir jag fort varm,
alldeles för varm...
å stör mig på ryggsäcken som slår fram å tillbaka.
Å vad har jag för nytta av stavarna nu?
Har ju fullt upp med att försöka hitta rätt med ankfötterna ;)
Men nu har tävlings hornen redan vuxit, så det är bara att köra vidare!
Drar åt remmarna i ryggan och tar båda stavarna i en hand...
nu är det bara att trampa på!
Täten drar ju såklart iväg ganska så snart,
men jag tänker INTE låta någon komma ikapp mig!
Håller rygg på en tjej en bit framför.
När hon går, så går jag, 
och när hon börjar springa, så hänger jag på...
Men det blir längre å längre avstånd, 
å i kurvorna så tappar jag henne.
Samtidigt som jag börjar höra någon närma sig bakifrån....
Shit, det är så tungt! 
Blodsmak i munnen!
Varmt, som vanligt för mycket kläder.
Men jag tänker INTE ge mig!
Konstaterar ganska snabbt att jag aldrig kommer att klara 2 varv i detta tempo,
så jag bestämmer mig för att köra järnet 1 varv.
Några kommer ikapp å går om, försöker hänga på, 
men jag har ingen kraft kvar.
När en tredje person kommer ikapp och tackar för bra draghjälp så får jag ny jädrar anamma...
Hjärnan tänker INTE acceptera att blir omsprungen!
Jag bara SKA hålla samma tempo, 
å gärna gå förbi igen :)
Men då snubblar jag till å ena snöskon lossnar!
GAAAHHH!
Å hur sjutton öppnar man bindningen?!?!?!
Stress!
Ytterligare 4 passerar innan jag får på skon igen...
Är verkligen tömd på energi!
Men märker att jag kan komma ikapp gruppen, 
å på nåt sätt går jag om en,
och två personer...
Då lossnar skon igen!
Kan knappt andas av utmattning å vet knappt vad som händer,
men jag ska bara i mål!!!
Tror snoret rinner och ögonen skriker desperat av vila, 
men hjärnan kräver rörelse framåt...
Å herre jösses!
Black out.
Jag hör en funktionär ropa att det är 400 meter kvar,
dax att lägga in spurten!
Vet inte om jag ska skratta eller gråta...
spurt....
jasså, HUR?!
Flackar med blicken och ser han som tidigare tackade för drag hjälpen, 
50 meter framför...
Jag ska baske mig spurta om honom!!!
När jag sprungit några steg...
så börjar han oxå springa!
Då är det som att öppna botten på en hink 
å tömma ut de sista dropparna energi och ork...
Hur jag tar mig i mål vet jag inte...
tänkte bara på att bryta,
ramla framstupa och sluta kämpa...
Väl över mållinjen stapplar jag fram till en trappa där jag sitter i flera minuter..
Helt sjukt hur jag tog ut mig..
på knappt 5 km...
Det var en ren plåga genom nästan hela loppet!
När jag återfått andning och talförmåga
tar jag mig fram till funktionärerna för å lämna igen nummerlapp och snöskor.
Mannen säger:
-Bra jobbat, du låg ju länge jättebra till....
Mmmm.
Men jag blir inte besviken för att jag inte kämpat lite till,
för det fanns verkligen inget mer att hämta :)

Väl hemma,
 med smärtande muskler, 
så känns det ändå som en stor seger!
Jag hade inte kunnat göra det snabbare iallafall :)
Skrattar lite för mig själv när jag tänker tillbaka på hur min bild var av mitt första snöskolopp...
Jag skulle lugnt vandra fram genom skogen... hehehe.
Å fota och fika... 
Nä, de blev inte som jag tänkt ;)

Så nu är det väl bara att börja träna lite kondition! 
Så ska det nog gå lite lättare nästa år :)

Å fast det blev en mördar premiär med snöskor,
så kommer jag helt klart att inför nästa vinter
planera många snösko turer ut i naturen.
Det var ju jättekul!

Så till helgens andra seger :)
Säsongens sista sammandrag för R.
Känns lite trist att det "är över",
har varit så roligt att följa hennes utveckling 
och se hur laget kämpat på både träningar och matcher.

De är ett härligt gäng tjejer
som har fantastiska tränare.
Med hjälp av dessa så har det blivit en så rolig resa och utveckling för R, 
som i höstas tog beslutet att börja spela innebandy.



Nu var det alltså sista sammandraget,
och de låg bra till i serietabellen :)

Det var bra spel 
och härligt att se hur träningarnas övningar ger resultat 
och de får till passnings spel, mål chanser mm.
R vågar ta för sig mer och jag blir så stolt :)

Tjejerna, Härnösand IBK
vinner alla 3 matcher 
och tar därmed hem totalsegern i serien :)
Stort GRATTIS!
Helgen känns som ett perfekt avslut på vinter säsongen.
Nu börjar en ny säsong, 
vår-sommar,
så förväntansfull vad den har att erbjuda ;)
Hoppas på många härliga utedagar med god mat, fiske, bad, vandring och klättring.
Har redan flera äventyr på önskelistan :)

Å vi kan sedan med glädje se fram emot ännu en höst-vinter, 
nämligen innebandy och snöskor!

Så NU KÖR VI!












Inga kommentarer:

Skicka en kommentar